Vitmossa
Sphagnum
Mossens egentliga byggmästare: vitmossor lagrar vatten motsvarande många gånger sin egen vikt, gör omgivningen sur och växer hela tiden uppåt medan de dör nedtill och blir till torv.
Foto: Gisela Oden-Behrendt
Hamanns Sumpf · Bad Bramstedt
Naturen i myren
Följ med till Hamanns Sumpf! Bland vitmossa, ängsull och glasbjörkar lyser den köttätande sileshåren på sommaren – och med lite tur visar sig en snok. Upptäck en bit natur som har blivit sällsynt.
Så bildas en myr
En myr bildas där marken är ständigt blöt. Döda växter bryts inte ned helt utan syre – de ansamlas och blir under århundraden till torv. En levande myr växer bara ungefär en millimeter per år.
Man skiljer mellan två grundtyper:
- Kärr får sitt vatten från grundvatten, källor eller vattendrag. De är förhållandevis näringsrika och bildas ofta när sjöar och dammar växer igen – precis som myrområdet Hamanns Sumpf vid Kurbahn, vars ålder uppskattas till omkring 9 000 år.
- Mossar får sitt vatten enbart från regn. De är mycket näringsfattiga och sura; vitmossor växer här långsamt upp över grundvattenytan.
- ≈ 1 mmtorv växer en myr per år
- ≈ 3 %av jordens landyta är myrar
- ≈ ⅓av markens kol finns i myrar
- > 90 %av myrarna i Tyskland är dikade
Växter – överlevnadskonstnärer i vätan
Den som vill växa i en myr måste klara väta, surhet och lite näring.
Sileshår
Drosera
Den lilla köttätande växten fångar insekter med klibbiga körtelhår och kompenserar så för kvävebristen i myren.
Foto: Christian Stockmar / OAKB, 2020
Ängsull
Eriophorum angustifolium
På försommaren lyser dess vita fruktställningar som bomullstussar över blöta myrytor.
Foto: Franz Xaver, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Klockljung
Erica tetralix
Dess rosa blomklockor syns på sommaren på fuktig, sur mark i myrkanten – en viktig födokälla för insekter.
Foto: Christian Fischer, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Glasbjörk
Betula pubescens
Den tål blöta fötter bättre än de flesta träd och växer ofta i myrkanter och sumpskogar.
Foto: Elke Freese, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Djur – sällsynta och specialiserade
Många av myrens invånare finns på rödlistan. Med lite tur och tålamod går de att få syn på.
Snok
Natrix natrix
Den ofarliga ormen känns igen på de ljusa, halvmånformade fläckarna bakom huvudet. Den simmar utmärkt och jagar främst grodor, paddor och fisk – även i vår myr kan man få syn på den.
Foto: Christian Stockmar / OAKB, 2020
Huggorm
Vipera berus
Den skygga giftormen med sicksackmönstret solar sig gärna i myrkanter. Den flyr om man låter den vara – håll avstånd.
Foto: Piet Spaans, CC BY-SA 2.5, Wikimedia Commons
Citronfläckad kärrtrollslända
Leucorrhinia pectoralis
Den sällsynta trollsländan lever vid myrvatten och är strikt skyddad i hela Europa.
Foto: Algirdas, Public Domain, Wikimedia Commons
Myrar och klimatet
Intakta myrar är de mest effektiva kollagren på land. När de dikas ut kommer luft åt torven: den bryts ned och det lagrade kolet släpps ut som koldioxid. Dikade myrar hör därför till de stora källorna till växthusgaser i Tyskland.
Att återväta myrar är ett viktigt bidrag till klimatskyddet – och bra för den biologiska mångfalden och vattenbalansen. Även i Hamanns Sumpf utvanns läketorv till torvbad i nästan femtio år; läs mer på vår sida Historia.
Bildkällor
Fotona av växter och djur från vår myr är egna bilder tagna av OAKB och dess fotografer. Övriga foton kommer från Wikimedia Commons, har fria licenser och visar myrar, växter och djur i allmänhet – inte vårt myrområde.
- Sileshår i myren – Foto: Christian Stockmar / OAKB
- Vitmossa (Sphagnum) – Foto: Gisela Oden-Behrendt
- Sileshår (Drosera) – Foto: Christian Stockmar / OAKB, 2020
- Ängsull (Eriophorum angustifolium) – Foto: Franz Xaver, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
- Klockljung (Erica tetralix) – Foto: Christian Fischer, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
- Glasbjörk (Betula pubescens) – Foto: Elke Freese, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
- Snok (Natrix natrix) – Foto: Christian Stockmar / OAKB, 2020
- Huggorm (Vipera berus) – Foto: Piet Spaans, CC BY-SA 2.5, Wikimedia Commons
- Citronfläckad kärrtrollslända (Leucorrhinia pectoralis) – Foto: Algirdas, Public Domain, Wikimedia Commons